I år finna det ju dock ännu en fantastisk pappa. Antons pappa.
Johne överträffar alla förväntningar jag hade. Anton är minst lika trygg med honom som med mig. Och även om jag såklart är den som tar störst ansvar eftersom det är jag som är hemma nu så kan Johne Antons rutiner och sånt lika bra som jag.
Vi delar på ansvaret när vi är båda, eller rättare sagt så tar Johne mer ansvar då. Ganska mycket mer.
Bäst är att se Antons blick när han hör Johne komma hem på kvällen. Höra hans lilla glädjetjut och hur ben och händer går som trumpinnar när han kryper mot dörren.
Jag säger det ofta och säger det igen. Jag är så glad att just du är Antons pappa Johne!
Nu väntar vi på att pappan ska vakna så han kan få sin present :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar