För mig kändes det som ett perfekt tillfälle att skaffa en symbol för vad jag klarat av. En påminnelse om att jag är jävligt stark och grym.
Fick nästan pippi av att vänta... Men den långa väntetiden betydde ju mycket pengar till kvinnojouren.
Och det kan de behöva. De senaste 10 åren har 3650 kvinnor kontaktat dem. Nya kontakter alltså. Det en en kvinna varje dag. I 10 år. Fruktansvärt.
Troligen kommer jag att ett tag framöver hjälpa kvinnojouren med marknadsföring och ev lite innehåll och liknande. Ser fram emot att kunna göra lite skillnad.
En påfågelfjäder blev det. Grymt nöjd.
Sen var det hem för panikpackning. Anton tyckte att det skulle bli jätteroligt att åka till mormor och morfar.
En båtresa har nog aldrig gått så fort tidigare. Det fanns ju så mycket att göra.
Lite bus i hytten först.
Och sen en promenad ner till maten.
Mer bus i hytten.
Tog väl 5 minuter innan Anton insåg att det fanns en klätterpark i hytten.
Och tog sig upp i fönstret.
Trapporna var sjukt spännande!
Och brandsläckaren!
Sen sov han gott i bilen till Enköping.
Idag har vi kollat kakel till badrummen. Och troligen bestämt vad vi ska ha om vi inte hittar nåt bättre på måndag.
Anton fick visa sina fina skor också. Det tyckte han inte alls var roligt. Men vi provar väl imorgon igen antar jag.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar