Men måndagmorgonen påminner om att jag får alldeles för lite tid med mina hjärtan.
Igår var vi ute hos farmor efter min träning. Så fruktansvärt mysigt. Och ett av de bästa ljuden är att höra farmor och Anton busa.
Han hittade ett äpple också som han malde i sig. När hinner den där ungen svälja?
Bäst just nu är annars att busa på puffen. Så det längtar jag efter att få komma hem och göra ikväll. För nu är det jag som är busmamman.
- Posted using BlogPress from my iPhone
