Nyklippt

Då har Anton fått sin första klippning. Morfar fick hjälpa till och underhålla.

Behövs lite finlir, men det får tas hemma när jag har en klok sax.

Före






Efter





- Posted using BlogPress from my iPhone

För lite tid

Måndag igen. Och helgen har till största del spenderats på rullskridskor. Underbart.

Men måndagmorgonen påminner om att jag får alldeles för lite tid med mina hjärtan.

Igår var vi ute hos farmor efter min träning. Så fruktansvärt mysigt. Och ett av de bästa ljuden är att höra farmor och Anton busa.

Han hittade ett äpple också som han malde i sig. När hinner den där ungen svälja?




Bäst just nu är annars att busa på puffen. Så det längtar jag efter att få komma hem och göra ikväll. För nu är det jag som är busmamman.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett år

Älskade lilla Skorpan-Lorpan. För ett år sedan kämpande vi fortfarande med att få ut dig. Men du ville verkligen inte. Efter nästan 48 timmar på förlossningen. Ytterligare ett gäng med regelbundna värkar. Så började det pratas om snitt. Du kom inte ner ordentligt. Snarare tvärtom. Och jag stängde mig från att ha varit fullt öppen.

Jag fick en timme på mig. Och jäklar vad din pappa och jag kämpade. Men nä. Vid 21 togs beslutet om snitt. Och kl 22.23 kom du äntligen ut.

Du mådde inte så bra där i början. Så första veckan fick vi ha dig i en plastbalja på barnavdelningens rum för små och sjuka barn som ligger med konstant övervakning och isolation. Som tur var så var det ingen fara och sen dess har du faktiskt varit rätt frisk av dig.




Ett år av kaos, kärlek, oro, sömnbrist, kärlek, skratt, gråt, upptäckter, kärlek, insikter, hopplöshet, tacksamhet, svordomar, kärlek. Och kärlek.

Jag vet inte vem av oss som har lärt sig mest egentligen.

Grattis på födelsedagen lilla älskade Skorpan-Lorpan. Mammas och pappas sork.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Julafton

Min skräck för att Anton skulle skrämmas av sina kusiner var totalt obefogad. Det har gått hur bra som helst.

Anton var julfin.




Vi försökte få till ett kort vid granen. Men unge herrn är liksom inte direkt positivt inställd till att posera. Han tror mer på aktionfoto.




Morfars kamera var en klar favorit. Den verkar vara relativt fukttålig då den fortfarande fungerar. Så rekommenderar Canon som kompaktkamera helt enkelt.




Lovas dansande tomte var en hit. Jippie. Jätteroligt för oss andra. Verkligen.




Till middagen byttes det outfit. Dock är de korten på stora kameran. Så de får komma sen. Detta är efter middag. Som avslutades med apelsin för nissen. Det kan väl räcka som förklaring till den bara överkroppen...




Tomten kom. Och var inte ett dugg läskig. Det imponerade på mamman och pappan som var inställda på gråtfest.




Klapputdelning och öppning var totalt ointressant. Mormors träningsmaskin däremot. Där har vi intressanta saker. Ojojoj.




Vi tvingade honom dock att vara med när vi öppnade vad vi trodde skulle vara den mest populära klappen.




Och vi hade rätt. Nicke är en klar succé. Och kusinerna redigt avis.




Man ska ju inte favorisera. Men en av mina julklappar stod ut rejält. Och blödig som jag är så grät jag floder när jag öppnade denna. En teckning målad av min älskade farfar. Och ett kort på när han målade den (tillsammans med mig). Ovärderlig.




Idag är jag sämre i förkylningen igen. Så jäklarns drygt eftersom vi skulle lekt med Johan och Elin och deras Clara idag. Men vi kom ut en sväng iaf. Och Anton (som tidigare gråtit som en stucken gris när vi försökt) fick på sig skorna och gick runt.




Nu mer bus med kusinerna. Och vaktning av Nicke som kusinerna försöker sno åt sig. Inget är som kärleken mellan en liten kille och hans apa.




- Posted using BlogPress from my iPhone

För Gotlands kvinnor och mot Enköping

Igår körde Kvinnojouren Amanda och Tatuering Visby en välgörenhetsdag. 500 pix till kvinnojouren och en tatuering till givaren.

För mig kändes det som ett perfekt tillfälle att skaffa en symbol för vad jag klarat av. En påminnelse om att jag är jävligt stark och grym.




Fick nästan pippi av att vänta... Men den långa väntetiden betydde ju mycket pengar till kvinnojouren.

Och det kan de behöva. De senaste 10 åren har 3650 kvinnor kontaktat dem. Nya kontakter alltså. Det en en kvinna varje dag. I 10 år. Fruktansvärt.

Troligen kommer jag att ett tag framöver hjälpa kvinnojouren med marknadsföring och ev lite innehåll och liknande. Ser fram emot att kunna göra lite skillnad.




En påfågelfjäder blev det. Grymt nöjd.

Sen var det hem för panikpackning. Anton tyckte att det skulle bli jätteroligt att åka till mormor och morfar.




En båtresa har nog aldrig gått så fort tidigare. Det fanns ju så mycket att göra.

Lite bus i hytten först.




Och sen en promenad ner till maten.




Mer bus i hytten.







Tog väl 5 minuter innan Anton insåg att det fanns en klätterpark i hytten.




Och tog sig upp i fönstret.




Trapporna var sjukt spännande!




Och brandsläckaren!




Sen sov han gott i bilen till Enköping.




Idag har vi kollat kakel till badrummen. Och troligen bestämt vad vi ska ha om vi inte hittar nåt bättre på måndag.




Anton fick visa sina fina skor också. Det tyckte han inte alls var roligt. Men vi provar väl imorgon igen antar jag.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Besök hos fammo

Vi åkte ut till Garda igår och fikade hos fammo. Det är alltid lika mysigt att vara där.




Och det finns så mycket spännande saker. Typ dörrar...




Och den finaste lampan i hela världen :)




Anton fick smaka gorån. Vilket påminde mig om att jag fick med mig Ingas järn när vi röjde vinden i somras. Får bli gorån nästa år. I år får jag inte baka mer för Johne. Nåt om att det ska ätas också...




Anton tultade runt. Tränade på att gå över trösklar (också nåt vi knappt har här) och hade på sig faffas keps.

Dessutom fick han följa med fammo ut och titta på katterna. Vi hoppas på att det kommer en kull i vår så vi kan få en gårdskatt eller två.

- Posted using BlogPress from my iPhone

3 år

Idag är det tre år sedan. Du frågade. Jag sa ja.

I tre år har du varit meningen i mitt liv och min inspiration. Utan dig hade jag varit någon annan. Utan dig skulle jag aldrig våga.

Jag älskar dig.



















(Tack Yosofine och Alexandra för att jag utan att fråga fick sno foton från er...)

- Posted using BlogPress from my iPhone