På gravfronten inget nytt

Suck. Blir tokig. Kommer hela tiden på mig själv att tänka - antigen kommer den snart, eller så gör den inte det.

Idag har vi bakat pepparkakor. Igår pepparkakshus. Som jag längtar till det står ett litet troll och tittar in på tomtarna i pepparkakshuset. Så som jag gjorde som liten.

Vet iaf vad jag önskar mig i julklapp!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett vanligt samtal i vårt liv

Emma: Lite nere. Känns som att mensen skulle kunna vara på väg.

Johne: ok

Emma: samtidigt kan det precis lika gärna betyda att jag är gravid. Det kan kännas likadant.

Johne: Så det du säger är att den antingen är på g. Eller så är den inte det?

Emma: ja

Johne: du är knäpp.

Emma: ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En så fantastisk människa

Som sagt. För mycket stress har gjort att jag inte mått så bra ett tag. Det kulminerade lite i måndags och jag bröt ihop. Mindre roligt.

Bättre är dock att min underbara sambo, som jag ju redan visste var fantastisk... Bara inte HUR fantastisk... har stöttat mig så otroligt. Det känns som om han verkligen bär mig, nu när jag själv inte riktigt orkar. Jag är så glad att jag har honom vid min sida.

I måndags pratade vi lite och jag grät mycket. Var helt apatisk. Och Johne sa några väl valda ord vilka jag bearbetade under tisdagen och tisdag kväll tog jag beslutet att jag faktiskt behöver hjälp att hantera situationen på jobbet (och antagligen en massa andra saker också). Tog kontakt med min chef angående detta och hon har satt bollen i rullning.

Känns skönt att det är på gång och att saker börjar hända. Samtidigt som jag mest mår illa och är deppig. Men jag klarar det. Och att veta att jag har det stöd jag har när det är såhär, värmer mig så otroligt mycket. Jag vet att vi kommer klara alla utmaningar vi ställs inför. Inget ont som inte för något gott med sig!

Stress i kubik

Mår inte så himla bra just nu. Alltför mycket på jobbet har gjort att jag är riktigt deppig och känner mig superstressad. Blir ännu mer stressad av att tänka på att det finns en risk att det påverkar våra chanser att bli gravida negativt.

Ond cirkel kan man väl lugnt säga.

Fokus nu på det som är positivt. Har dessutom pratat med chefen om att ta det lite lugnare.

Testar eventuellt i helgen. Dock är det nog lite tidigt kanske...

Kidnappning

Imorse väckte jag Johne 0545 för att kidnappa honom till Stockholm. Vi firar 1 år imorgon!

Klarade av det obligatoriska ikeabesöket direkt. Så var det överstökat.

Nu sitter jag i lobbyn och väntar på Johne som fick parkera medans jag checkade in oss. So far so good. Lobbyn är ju iaf snygg :)

Prestationsångest

Ibland önskar jag att jag bara kunde få vara någon annan. Blir så jäkla trött på min prestationsångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag kan aldrig nöja mig. Och det handlar inte om vad andra tycker. Det är jag själv som sätter helt orimliga krav på mig själv.

Nu kan man väl säga att den tagit en ny vändning. Jag bestämde mig för att tänka positivt. Inte få prestationsångest angående bebisgörandet, utan slappna av. Det får ta den tid det tar.

Jo tjena! Självklart kan jag inte släppa det. Jag är ju sån. Så då får jag istället prestationsångest för att jag inte kan släppa det.

Prestationsångest över prestationsångesten alltså.

Vet ju att jag inte mår bra av det, vilket gör att jag blir ännu argare på mig själv.

Försökte förklara detta för Johne. Han lät mig krypa ihop i hans famn. Pussade mig på huvudet. Och sa att han älskar mig. Kanske just för att jag är knasig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förvirrad och småstressad

Dum som jag är så hänger jag alldeles för mycket på FL för att jaga info och få tiden att gå. Känns skönt att vara en del av en grupp av människor i samma situation.

Dock känns det som att jag får olika info från olika håll. Dels så sägs det ju att spermierna kan överleva länge. Sen verkar det bero på vilka flytningar man har just då. Och sen läser jag att det bara är i ett visst ögonblick som man kan bli befruktad.

Känner att jag inte vet vad som stämmer och blir stressad av tanken att det ska vara så svårt. Nu känns det som en helt omöjlig uppgift att bli med barn.

Sen säger ju en annan del av mig att det uppenbarligen händer hela tiden. Så HELT omöjligt kan det ju inte vara.

Suck. Nu vill jag att det ska bli BIM (som jag tänker fortsätta läsa som Bebis I Magen, det låter mycket finare), mensen ska inte komma och jag ska få ett plus på stickan. För det har jag bestämt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Symptom

Har för tillfället en massa ÄL-symptom. Så vi får hoppas att det blir något....

Åååååå vad jag hoppas!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu någon gång typ

Eftersom min cykel blivit lite förskjuten pga påsdieten så har jag bara halvkoll på ägglossningen. Den borde vara någon gång mellan nu och fredag. Typ.

Vi kör helt enkelt på för fullt så vi inte missar nåt. Och ingen av oss har några större invändningar. Mest trevligt :)

Ikväll är vi hos Jens och Jossa. Myser järnet och ska snart äta middag framför Så mycket bättre. Livet känns helt ok.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Läskigt rosafluffigt

Min värld är läskigt rosafluffig just nu. Kommer på mig själv att gå runt och småfnittra och har fjärilar i magen.

Idag har vi, i samband med en kurs, intervjuat varandra. Kom då på mig själv med att bli alldeles fnittrig när jag berättade om mitt intresse för fotografering och att fota min sambo som jag snart varit tillsammans med i 1 år.

Hmmmm... undrar varför.... :)

En sån liten sak som betyder så mycket

Igår var jag på födelsedagsmiddag. Johne jobbade till 24, men kunde som tur var gå lite tidigare, och slöt upp med oss när han jobbat färdigt.

Det här kan säkerligen låta som den minsta saken i världen. Men när han kom så pratade vi om vad som hänt tidigare under kvällen. Jag berättar då att jag druckit en Breezer (ananas såklart) hemma innan middagen samtidigt som jag lyssnade på min boostlista på Spotify.

Då sa han att han sett att jag lyssnat på den på FB och då sett mig framför sig drickandes en Breezer när jag fixade iordning mig. Är fullständigt medveten om att det låter skitfånigt. Men den kommentaren värmde så otroligt mycket.

Gissar på att det var känslan av att vi kommit dit där vi verkligen börjar lära känna varandra på ett mer instinktivt sätt. Han är allt bra bra, den där killen som ska bli pappa till mina barn <3

På väg hem. Pirrigare än vanligt:)

Är på väg hem efter min tvådagars stockholmsjobbresa. Det är oftast roligt att vara här, fullspäckat med kreativa möten etc. Men också alltid så skönt att komma hem.

Älskar att flyga in över ön. Det är då lugnet brukar infinna sig och jag börjar andas normalt igen.

Den här gången känns det av naturliga skäl lite extra speciellt. Det är ju nu vi ska börja :)

För att fira lite så tänkte jag lyxa till det lite extra på resan. Fick bli en Sköna hem och en Cola.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Borta bra?

Ligger i en pytteliten hotellsäng och surfar runt lite. Borde jobba, har både jobb-jobb och RockEm-jobb att göra. Men koncentrationssvårigheterna tar överhanden. Inte ens shoppingen gick som den skulle. Orkade helt enkelt inte.

Lyxade dock till det med en sushi, förhoppningsvis så kommer jag ju inom kort inte få äta det på ett tag. Galet gott var det iaf.

Det är så många tankar som snurrar nu. På den nivån att jag bara anar dem. Klarar inte av att fånga dem riktigt. Gillar inte när det är så, blir stressad av det. Kanske är det tvärtom också. Jag är stressad, vilket gör tankarna svårfångade, svävande och diffusa. Hade hellre tagit tag i dem en och en.

Önskar att jag istället för att ligga här, på ett opersonligt hotellrum, fick ligga hemma i soffan tillsammans med min älskling. Då brukar tankarna vara lättare att fånga och reda ut.

Ett livsavgörande beslut

1 juni 2009 flyttade jag till Gotland. Jag hade varit på Gotland en enda gång tidigare, och det var efter att jag redan bestämt mig för att flytta hit. Det hela började med att jag, som en följd av finanskrisen, blev av med mitt jobb som marknadsförare på konferensföretaget IQPC.

Efter några månader som arbetslös kom äntligen drömchansen. Jag blev erbjuden en anställning på Svenska Spel. Det fanns dock en liten hake med erbjudandet som inte funnits med tidigare i processen. De ville att jag skulle flytta till Gotland.

Jag som aldrig ens hade varit på Gotland tidigare fick svår beslutsångest i ungefär 10 minuter. 8 av dessa spenderade jag för mig själv med mina egna tankar på att det absolut inte skulle gå. Sen tog det ca 2 minuter för min syster att övertala mig om vilket äventyr och vilka möjligheter en sådan flytt kunde innebära.

Jag är idag så otroligt glad att jag vågade. Beslutet att flytta till Gotland har betytt otroligt mycket för mig både privat och i arbetslivet. På jobbet har beslutet lett till att jag fått utvecklingsmöjligheter som jag tidigare bara drömt om.

Jag har ställts inför utmaningar jag aldrig trott att jag skulle klara av och pressat mig själv till det yttersta. Dessutom har detta skett i ett oändligt mycket bättre arbetsklimat än vad jag tidigare varit van vid.

Privat hade det inte kunnat bli bättre. Jag har hittat hem. Jag älskar verkligen att bo på ön. Människorna, naturen, havet, klimatet, lugnet - allt! Beslutet att flytta till Gotland har i förlängningen gett mig en djupare trygghet i mig själv, en större självkänsla och kanske framförallt en känsla av att ingenting är omöjligt.

Att det lett till mitt livs kärlek är självklart bästa och största fördelen :)