Prestationsångest

Ibland önskar jag att jag bara kunde få vara någon annan. Blir så jäkla trött på min prestationsångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag kan aldrig nöja mig. Och det handlar inte om vad andra tycker. Det är jag själv som sätter helt orimliga krav på mig själv.

Nu kan man väl säga att den tagit en ny vändning. Jag bestämde mig för att tänka positivt. Inte få prestationsångest angående bebisgörandet, utan slappna av. Det får ta den tid det tar.

Jo tjena! Självklart kan jag inte släppa det. Jag är ju sån. Så då får jag istället prestationsångest för att jag inte kan släppa det.

Prestationsångest över prestationsångesten alltså.

Vet ju att jag inte mår bra av det, vilket gör att jag blir ännu argare på mig själv.

Försökte förklara detta för Johne. Han lät mig krypa ihop i hans famn. Pussade mig på huvudet. Och sa att han älskar mig. Kanske just för att jag är knasig.


- Posted using BlogPress from my iPhone