Första bilden

Idag var vi på VUL och fick första bilden på vår lilla grisko. Nu ska jag försöka landa i att jag faktiskt ska bli mamma och försöka förstå att detta är på riktigt.
6+6 el 7+0 ska vi vara på idag.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Trött så ända in i Tomteland

Nu är vi äntligen på väg hem efter en jobbhelg i Sundsvall. Är så ofantligt trött trots att jag ändå sovit relativt bra. Men antar att det är en kombination av allmäntillståndet och stor anspänning kring att ha eventat hela helgen.

Har varit otroligt skönt att Johne var med. Annars hade jag nog brutit ihop totalt. Längtar tills alla vet om att vi väntar en liten så jag iaf kan vara öppet gravid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 5

Är nu i vecka 6, 5+1, och tänkte ta och börja dokumentera symptom.

-nästäppa
-"mensvärk", rygg och mage
-trött
-kort stubin
-lätt åksjuk
-ilningar (ska tydligen vara livmodern som växer, jag var rädd för uvi, dricker tranbärsjuice för att vara på den säkra sidan)
-hungrig
-men totalt osugen
-växande och ömma bröst

Tror det är allt :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Anna-Mia får veta

Direkt efter att jag ringt mamma och pappa igår så ringde jag min nästansyster Anna-Mia.

Även här började jag småsnyfta när jag klämde fram "du ska bli nästanmoster igen i augusti"

"jag vet! Sa hon. Anna har berättat" (Anna är ju också beräknad i augusti.)

"Jo, fast gånger två..." sa jag

"va? Nämen, vaddå? Ska du också ha barn? Men du är ju så liten." sa Anna-Mia, som har lite svårt att se att jag inte fortfarande springer runt hennes ben och låter mig bli nedbäddad i en solstol (vilket för övrigt är underskattat).

"haha, jo, fast jag är ju 30 nu" svarade jag

"jo, jag vet. Och det var ju faktiskt jag när jag fick Max." blev svaret :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mormor och morfar får veta

Igår fick jag berätta för mina närmaste om vår nyhet.

Pappa jobbar lite extra just nu som lärare på sin gamla arbetsplats på akademiska sjukhuset i Uppsala. Därför valde jag att vänta med att ringa mamma och pappa tills han kom hem.

Hade bestämt mig för att jag ville berätta för pappa först. Han får ju alltid veta allt sist, så den här gången var det faktiskt hans tur.

Självklart var det mamma som svarade, så det fick bli lite snack om ditten och datten först :) sen sa jag att jag ville prata lite med pappa också.

Lurade honom att jag ville prata julklappar och bad honom gå undan lite. Sen började jag storgråta och fick upprepa "du ska bli morfar" några gånger innan han hörde vad jag sa.

När det gått fram så skrek han till av glädje och började gråta han också. Min fina pappa.

Sen var det mammas tur, hon hade nog förstått, då hon redan hört pappas glädjetjut, och blev självklart superglad hon också.

Lova var hos mamma och pappa så jag sjöng Putte på trumman för henne i telefonen. Älskade unge.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snabba puckar

Igår, när vi fått klart att vi faktiskt ska ha barn, pratade vi lite och kom fram till att det inte är någon idé att stressa.

Vi har gott om tid och behöver inte börja tänka på praktiska saker som bil, barnvagn, säng etc. Det kan vi börja tänka på i februari-mars någon gång.

Jag gick och pratade med Anna och berättade nyheten och när jag var klar hade Johne tagit fram bäst i test på barnvagnar. Så bra gick det med att vänta :)

Efter att Johne sovit en sväng, tror vi båda var rätt medtagna, åkte vi ner på stan för att fira med lunch på Wallers och köpa julklappar till Lova.

På vägen hem svängde Johne resolut ner på bilaffären (som ligger precis bredvid oss och säljer VW och Skoda) och så var vi igång och kollade även på bil.

Så bra gick det för oss att ta det lugnt :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Wow

Det är verkligen sant. Var tvungen att ta ett digitalt test imorse för att vara på den säkra sidan. Låg och skruvade på mig LÄNGE av rädsla att det inte skulle dyka upp nåt. Men det gjorde det!

Nästan direkt kom:



Och efter en mindre evighet även:




Visste att det var i Stockholm på vår 1årsresa det hände!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Griskon

Kunde inte vänta. Så jag smög upp vid 06 imorse och testade mig. Då dök det underbara sträcket upp!



Funderade i två sekunder på om jag skulle vänta tills Johne vaknade. Men det gick ju inte. Väckte honom med en present som jag haft gömd i byrålådan under alla trosor.


Vi kunde inte riktigt somna om någon av oss :)

Ska dock ta ett digitalt innan mormor och morfar får veta. Och komma på en bra plan på hur vi ska berätta :)

Sjukskriven

Har sjukskrivit mig några dagar. Bägaren rann tillslut över och jag måste helt enkelt få tänka och reflektera. Vågar inte riktigt släppa ut allt än. Men tror att det är det som behövs.

Är glad att jag har världens finaste kille som plockar upp mina bitar och försöker limma ihop mig igen. Han är bra han.

På bebisfronten är det inget nytt. Har lovat att inte testa förrän på torsdag, men vette 17 om jag klarar mig tills dess :P


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fortfarande negativt

Negativt test nu på morgonen. Känns som att mensen är på g. Vi har bestämt att köra även december utan ÄL-tester. Mest för att min stressnivå är tillräckligt hög pga jobbet.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Update

Enligt app nr 2 är BIM imorgon. Ingen mens. Neg test igår.

Jaja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På gravfronten inget nytt

Suck. Blir tokig. Kommer hela tiden på mig själv att tänka - antigen kommer den snart, eller så gör den inte det.

Idag har vi bakat pepparkakor. Igår pepparkakshus. Som jag längtar till det står ett litet troll och tittar in på tomtarna i pepparkakshuset. Så som jag gjorde som liten.

Vet iaf vad jag önskar mig i julklapp!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett vanligt samtal i vårt liv

Emma: Lite nere. Känns som att mensen skulle kunna vara på väg.

Johne: ok

Emma: samtidigt kan det precis lika gärna betyda att jag är gravid. Det kan kännas likadant.

Johne: Så det du säger är att den antingen är på g. Eller så är den inte det?

Emma: ja

Johne: du är knäpp.

Emma: ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En så fantastisk människa

Som sagt. För mycket stress har gjort att jag inte mått så bra ett tag. Det kulminerade lite i måndags och jag bröt ihop. Mindre roligt.

Bättre är dock att min underbara sambo, som jag ju redan visste var fantastisk... Bara inte HUR fantastisk... har stöttat mig så otroligt. Det känns som om han verkligen bär mig, nu när jag själv inte riktigt orkar. Jag är så glad att jag har honom vid min sida.

I måndags pratade vi lite och jag grät mycket. Var helt apatisk. Och Johne sa några väl valda ord vilka jag bearbetade under tisdagen och tisdag kväll tog jag beslutet att jag faktiskt behöver hjälp att hantera situationen på jobbet (och antagligen en massa andra saker också). Tog kontakt med min chef angående detta och hon har satt bollen i rullning.

Känns skönt att det är på gång och att saker börjar hända. Samtidigt som jag mest mår illa och är deppig. Men jag klarar det. Och att veta att jag har det stöd jag har när det är såhär, värmer mig så otroligt mycket. Jag vet att vi kommer klara alla utmaningar vi ställs inför. Inget ont som inte för något gott med sig!

Stress i kubik

Mår inte så himla bra just nu. Alltför mycket på jobbet har gjort att jag är riktigt deppig och känner mig superstressad. Blir ännu mer stressad av att tänka på att det finns en risk att det påverkar våra chanser att bli gravida negativt.

Ond cirkel kan man väl lugnt säga.

Fokus nu på det som är positivt. Har dessutom pratat med chefen om att ta det lite lugnare.

Testar eventuellt i helgen. Dock är det nog lite tidigt kanske...

Kidnappning

Imorse väckte jag Johne 0545 för att kidnappa honom till Stockholm. Vi firar 1 år imorgon!

Klarade av det obligatoriska ikeabesöket direkt. Så var det överstökat.

Nu sitter jag i lobbyn och väntar på Johne som fick parkera medans jag checkade in oss. So far so good. Lobbyn är ju iaf snygg :)

Prestationsångest

Ibland önskar jag att jag bara kunde få vara någon annan. Blir så jäkla trött på min prestationsångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag kan aldrig nöja mig. Och det handlar inte om vad andra tycker. Det är jag själv som sätter helt orimliga krav på mig själv.

Nu kan man väl säga att den tagit en ny vändning. Jag bestämde mig för att tänka positivt. Inte få prestationsångest angående bebisgörandet, utan slappna av. Det får ta den tid det tar.

Jo tjena! Självklart kan jag inte släppa det. Jag är ju sån. Så då får jag istället prestationsångest för att jag inte kan släppa det.

Prestationsångest över prestationsångesten alltså.

Vet ju att jag inte mår bra av det, vilket gör att jag blir ännu argare på mig själv.

Försökte förklara detta för Johne. Han lät mig krypa ihop i hans famn. Pussade mig på huvudet. Och sa att han älskar mig. Kanske just för att jag är knasig.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förvirrad och småstressad

Dum som jag är så hänger jag alldeles för mycket på FL för att jaga info och få tiden att gå. Känns skönt att vara en del av en grupp av människor i samma situation.

Dock känns det som att jag får olika info från olika håll. Dels så sägs det ju att spermierna kan överleva länge. Sen verkar det bero på vilka flytningar man har just då. Och sen läser jag att det bara är i ett visst ögonblick som man kan bli befruktad.

Känner att jag inte vet vad som stämmer och blir stressad av tanken att det ska vara så svårt. Nu känns det som en helt omöjlig uppgift att bli med barn.

Sen säger ju en annan del av mig att det uppenbarligen händer hela tiden. Så HELT omöjligt kan det ju inte vara.

Suck. Nu vill jag att det ska bli BIM (som jag tänker fortsätta läsa som Bebis I Magen, det låter mycket finare), mensen ska inte komma och jag ska få ett plus på stickan. För det har jag bestämt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Symptom

Har för tillfället en massa ÄL-symptom. Så vi får hoppas att det blir något....

Åååååå vad jag hoppas!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu någon gång typ

Eftersom min cykel blivit lite förskjuten pga påsdieten så har jag bara halvkoll på ägglossningen. Den borde vara någon gång mellan nu och fredag. Typ.

Vi kör helt enkelt på för fullt så vi inte missar nåt. Och ingen av oss har några större invändningar. Mest trevligt :)

Ikväll är vi hos Jens och Jossa. Myser järnet och ska snart äta middag framför Så mycket bättre. Livet känns helt ok.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Läskigt rosafluffigt

Min värld är läskigt rosafluffig just nu. Kommer på mig själv att gå runt och småfnittra och har fjärilar i magen.

Idag har vi, i samband med en kurs, intervjuat varandra. Kom då på mig själv med att bli alldeles fnittrig när jag berättade om mitt intresse för fotografering och att fota min sambo som jag snart varit tillsammans med i 1 år.

Hmmmm... undrar varför.... :)

En sån liten sak som betyder så mycket

Igår var jag på födelsedagsmiddag. Johne jobbade till 24, men kunde som tur var gå lite tidigare, och slöt upp med oss när han jobbat färdigt.

Det här kan säkerligen låta som den minsta saken i världen. Men när han kom så pratade vi om vad som hänt tidigare under kvällen. Jag berättar då att jag druckit en Breezer (ananas såklart) hemma innan middagen samtidigt som jag lyssnade på min boostlista på Spotify.

Då sa han att han sett att jag lyssnat på den på FB och då sett mig framför sig drickandes en Breezer när jag fixade iordning mig. Är fullständigt medveten om att det låter skitfånigt. Men den kommentaren värmde så otroligt mycket.

Gissar på att det var känslan av att vi kommit dit där vi verkligen börjar lära känna varandra på ett mer instinktivt sätt. Han är allt bra bra, den där killen som ska bli pappa till mina barn <3

På väg hem. Pirrigare än vanligt:)

Är på väg hem efter min tvådagars stockholmsjobbresa. Det är oftast roligt att vara här, fullspäckat med kreativa möten etc. Men också alltid så skönt att komma hem.

Älskar att flyga in över ön. Det är då lugnet brukar infinna sig och jag börjar andas normalt igen.

Den här gången känns det av naturliga skäl lite extra speciellt. Det är ju nu vi ska börja :)

För att fira lite så tänkte jag lyxa till det lite extra på resan. Fick bli en Sköna hem och en Cola.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Borta bra?

Ligger i en pytteliten hotellsäng och surfar runt lite. Borde jobba, har både jobb-jobb och RockEm-jobb att göra. Men koncentrationssvårigheterna tar överhanden. Inte ens shoppingen gick som den skulle. Orkade helt enkelt inte.

Lyxade dock till det med en sushi, förhoppningsvis så kommer jag ju inom kort inte få äta det på ett tag. Galet gott var det iaf.

Det är så många tankar som snurrar nu. På den nivån att jag bara anar dem. Klarar inte av att fånga dem riktigt. Gillar inte när det är så, blir stressad av det. Kanske är det tvärtom också. Jag är stressad, vilket gör tankarna svårfångade, svävande och diffusa. Hade hellre tagit tag i dem en och en.

Önskar att jag istället för att ligga här, på ett opersonligt hotellrum, fick ligga hemma i soffan tillsammans med min älskling. Då brukar tankarna vara lättare att fånga och reda ut.

Ett livsavgörande beslut

1 juni 2009 flyttade jag till Gotland. Jag hade varit på Gotland en enda gång tidigare, och det var efter att jag redan bestämt mig för att flytta hit. Det hela började med att jag, som en följd av finanskrisen, blev av med mitt jobb som marknadsförare på konferensföretaget IQPC.

Efter några månader som arbetslös kom äntligen drömchansen. Jag blev erbjuden en anställning på Svenska Spel. Det fanns dock en liten hake med erbjudandet som inte funnits med tidigare i processen. De ville att jag skulle flytta till Gotland.

Jag som aldrig ens hade varit på Gotland tidigare fick svår beslutsångest i ungefär 10 minuter. 8 av dessa spenderade jag för mig själv med mina egna tankar på att det absolut inte skulle gå. Sen tog det ca 2 minuter för min syster att övertala mig om vilket äventyr och vilka möjligheter en sådan flytt kunde innebära.

Jag är idag så otroligt glad att jag vågade. Beslutet att flytta till Gotland har betytt otroligt mycket för mig både privat och i arbetslivet. På jobbet har beslutet lett till att jag fått utvecklingsmöjligheter som jag tidigare bara drömt om.

Jag har ställts inför utmaningar jag aldrig trott att jag skulle klara av och pressat mig själv till det yttersta. Dessutom har detta skett i ett oändligt mycket bättre arbetsklimat än vad jag tidigare varit van vid.

Privat hade det inte kunnat bli bättre. Jag har hittat hem. Jag älskar verkligen att bo på ön. Människorna, naturen, havet, klimatet, lugnet - allt! Beslutet att flytta till Gotland har i förlängningen gett mig en djupare trygghet i mig själv, en större självkänsla och kanske framförallt en känsla av att ingenting är omöjligt.

Att det lett till mitt livs kärlek är självklart bästa och största fördelen :)

Nu är det igång...

Sådär ja, då var kroppen igen efter dieten. Mensen kom i lördags. Lägligt nog hemma och Jens och Jossa där det var 2årskalas för Jack J

Får lite olika bud på när jag kommer ha ÄL, appen (som kollar snittlängd på menscykeln och där jag har statistik sen ett tag tillbaka) säger 18 november och FL (som går på vad normalsnittet har) säger 12 november. För att vara på den säkra sidan anser jag att vi bör köra på under hela månaden. Tror det får bli vår plan J

2årskalas för Jack var det ja. Soligt och underbart var det ute i Barlingbo och för att vara sådär lagom jämnställda så höll jag, Jossa, Anna och Maria oss i köket medans killarna kollade på nåt datorspel eller nåt.

Det var supermysigt. Massa (3) söta barn och glada föräldrar. Vi (jag och Johne) åkte tillbaka igen senare på kvällen och åt pizza tillsammans med Jens och Jossa. Mumsigt värre och mys i soffan framför ”Så mycket bättre”. Sämre kan man ha det!

Söndagen spenderades av mig mestadels liggandes i fosterställning. Mensvärk är verkligen inte roligt. Blev dock otroligt glad när Johne kom hem med en bukett röda rosor <3

Finaste blommorna från finaste killen

Första steget avklarat

Mitt första mål mot att vi ska skaffa familj var att komma i bättre form och gå ner i vikt. Nu har jag äntligen nått dit. Ska fortsätta träna och komma i ännu bättre form, men etapp 1 är avklarad! Så här kommer lite före- och efterbilder :)

Före                                                                               Efter

Före                                                                              Efter

Före                                                                              Efter

Jag är iaf nöjd! Ikväll börjar jag äta riktig mat igen... tjohoooooo!

Att fokusera positivt

Sprang på en tråd på Familjeliv.se i morse. Den fokuserade på allt det positiva med att vara gravid. På Fl är det så otroligt många negativa trådar. Vilket jag absolut förstår, det är väl främst då man behöver stöd och råd. Så denna tråd var så otroligt skön och upplyftande att läsa.

Funderar på att starta en ny tråd som fokuserar på det positiva med att äntligen börja försöka. Varför bara fokusera på "ÄL", "när liggandet blir ett jobb" eller "vad är det för fel på mig?", när det borde gå att fokusera på det roliga i det hela. Alla förväntningar. Den spända väntan etc.

Ska försöka ha den grundinställningen iaf och gå in i det här äventyret med insikten att det är just det. Ett helt underbart äventyr och inget annat!

Vitaminer

Ska snart ner på stan för att inhandla vitaminer till Johne, jag måste fylla på förrådet av folsyra också. Johne dock lyckligt ovetande än så länge. Han tror att vi bara ska kolla på jeans åt honom. Hehe...

Inte många dagar kvar nu... WEEEEEEEEE!

pirrigt

Bara en vecka kvar nu. Och det börjar minst sagt kännas liiiiite pirrigt. Eller galet pirrigt rättare sagt. Är övertygad om att vi kommer klara detta äventyr bra, vi är ju iaf relativt normalbegåvade.

Men ändå... Går som på äggskal och oroar mig för saker som ligger låååångt fram i tiden. Som vad ska barnet ha för efternamn? Hur ska det gå ekonomiskt? Kommer vi får svårare att köpa hus?

Har surfat runt lite för att försöka bilda mig en uppfattning om hur det kommer bli ekonomiskt etc. Men blir inte klok på någonting. Och frågan är väl kanske om jag verkligen behöver ha full koll på det?

Det viktigaste är kanske att faktiskt inse att, nej, livet kommer inte vara som förut, vi kan inte ha koll på allt utan bara förbereda oss på att en stor, underbar, förändring kommer att ske.

Väntan

Idag är det den 20 oktober. Den 1 november har vi bestämt att vi ska börja köra. Bebisverkstad that is :) Det känns helt overkligt, läskigt, spännande, roligt, mysigt, skrämmande, fantastiskt, underbart... ja, allt på en gång helt enkelt!

Nu sitter jag vid datorn på jobbet. Har lunch och för mig innebär det just nu en chokladshake. Har lovat mig själv att när det väl är dags ska jag vara i bästa möjliga form, och har kommit en bra bit på vägen.

Det är så otroligt många tankar som snurrar nu. Jag är ju som jag är och kan inte låta bli att oroa mig för ALLT. och då menar jag verkligen ALLT. Ett litet axplock:

1) Borde jag inte skaffa mig ett nytt spännande jobb med hög lön innan, så jag har något bra att komma tillbaka till (och lönen känns ju som att den behövs när vi blir fler...)

2) Kan jag få barn?

3) Ungen ska ut också....

4) Hur ska jag lära mig att förstå allt som alla pratar om i alla forum. Känns som att jag har noll koll på BF, BIM, ÄL etc. Ok, nu råkar jag ju förstå just de förkortningarna. Men önskar ändå att jag var utbildad barnmorska. Är ju van att ha koll på allt och nu har jag ingen koll alls känns det som!

5) Hur ska pengarna räcka till allt?

6) Det där med att bo här, och hela familjen är hemma. Vem ska hjälpa mig då?!

7) Antar att jag gör en massa fel, helt utan att veta om det. Men vad ska jag göra då? Och hur kommer det påverka?

8) Det är så mycket som kan gå fel. Vad kan jag göra för att kontrollera att det inte gör det?

9) Sa jag att ungen ska UT också....?!?!?!?!?