3 månader

Idag är det bara tre månader kvar. Vet inte om jag tycker att det känns som bara eller som jättelänge.

Trivs som (guld)fisken i vattnet med att vara gravid. Även om det totalsuger att inte orka saker som vanligt. Framförallt går den energi jag har till jobbet och Johne får dra stora lasset hemma. Och för fröken duktig är det inte så lite jobbigt att erkänna att jag inte orkar. Men det är bara att acceptera.

Ligger i sängen och drar mig lite. Ska jobba idag. Helgjobb är rätt skönt. Man hinner otroligt mycket när det inte är en massa andra som stör hela tiden :) Men, måste erkänna att jag känner mig rätt sliten efter 7 dagar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bowlingklot?

Alltså. Varje gång jag reser mig upp så känns det som att ett bowlingklot trillar ner på min kissblåsa.

Så jag är alltid kissnödig när jag rest mig. Typ. Även om jag precis varit på toa. Inte så lite frustrerande...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dockvagnen

Vi var rörande överens. Vagnen skulle inte mekas ihop än utan skulle direkt ner i förrådet.

Det gick sådär.







Liggdelen ser med det röda hjärttyget ut som en äkta dockvagn. Och jag älskart!




Sen gör de röda ränderna att den ser sjukt snabb ut också. Vilket ju måste betyda att jag lätt kommer gå ner den där pollypåsen jag tryckt i mig. Och nu får lida för med illamående.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Craving nr 2 och bästa komplimangen

Craving nummer två är satsumas. Gissar att hälften är pga doften. Julen känns närmare liksom.




Sen fick jag ju bäste komplimangen idag. De snälla tjejerna i repan sa att jag såg så pigg och rörlig ut. Bortser från att reflektera över att de jämför mig med tjejer som ska föda vilken dag som helst :P

- Posted using BlogPress from my iPhone

26+0

Veckans bild fick bli huvudlös. Trött är jag.




Veckans craving:




Så jäklarns gott. Skulle kunna äta hur mycket som helst.

Mindre roligt var att jag fick sammandragningar som gjorde lite ont idag när vi var och handlade. Får helt enkelt ta det lite lugnare kanske. Perfekt timing med tanke på att jag ska upp och hålla föredrag i Stockholm på torsdag.

Jaja. Nu blir det vila och polly resten av kvällen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Preggolåten

Jag är en liten (nåja) guldfisk
Och Emma heter ja'
Jag är så rund om magen
Och gillar mörk chokla'
Jag måste gå och kissa
100 gånger varje da'
Men allt är helt normalt, precis som det ska va'

Bu hu hu hu
Hormonerna är bra
Bu hu hu hu
Gråter varje da
Bu hu hu hu
Precis som det ska va
Minne som en guldfisk
Trots det är jag gla'

It's here!

Vagnen har kommit. Så vi åkte och hämtade den efter en aw-pizza på Borgen med ca 1000 kids.




Än så länge lite otymplig att köra med dock...

- Posted using BlogPress from my iPhone

100

Wihooooo! "Bara" 100 dagar kvar. Hundra! Nu börjar nedräkning på riktigt.

Första gången

Första gången Skorpan är med på film.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mus i sovrummet och vampyrbebis

Vaknade i natt av ett krafsande. Min första spontana tanke var att det måste vara en mus i sovrummet.




Nu var det ju inte så. Utan det var Johnes skägg som skrapade mot kudden. Insåg att det nog var mer logiskt. Med tanke på att vi bor i en rel ny lägenhet menar jag.

Sen drömde jag att Skorpan föddes. Cillie var barnmorska. Väldigt uppskattat. Skorpan hade massa tänder. Typ vampyrtänder. Mindre uppskattat vid amning.




Time to go to work...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppgiven

Det är en sorgens dag. Verkar inte alls som om jag har några magiska krafter som gör att jag kan få mormorsrutorna att virka sig själva. Måste tydligen virka själv.




Det går inte så snabbt. Men det blir färggrant!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Som en prinsessa

Vår lilla bebis kommer den första delen av sitt liv få sova som en prinsessa. Eller iaf inspirerad av en prinsessa. Idag har nämligen vagnen beställts och efter lite googling så visade det sig att liggdelen är inspirerad av kronprinsessan Victorias vagn som hon hade som liten. Det ni!

Men va?!

Ok. Två saker att säga om x factor ikväll.

1) De måste alltså gå på en audition INNAN de sjunger innan juryn. Hur tondöva är de från produktionsbolaget? (ja, jag vet att det "blir bra tv"... Men vad fan?!)

2) De snackar om 4 kategorier. En av dessa är "de gamla". Där hamnar man om man är över 25. TJUGO FEM!

Pfffffff!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

25+0

Shit. Redan v 26. Tiden går snabbt nu.




I helgen var mamma och pappa här. Tyvärr var jag lite trött. Men vi hade det mysigt så mycket jg orkade.

Varit dålig på att fota dock. Men en kärleksmums fastnade på bild.




Vi hann med. Barnvagnstitt, fika på Skafferiet och middag på Bolaget i fredags.

Lunch på Fiket, shopping av bebiskläder och middag med Johnes mamma på Smakrike i Ljugarn i lördags.

En roadtrip söderut med lunch på Djupvik och guidad tur av Johnes uppväxt med fika hos svärmor i söndags. Vilket avslutades med thai thai hemma.

Så en del hann vi allt med.

Inte en enda spark kunde skorpan bjuda de blivande morföräldrarna (eller pappan) på. Men idag har det minsann varit livat värre i och utanpå magen. På lunchen stack dessutom huvet (eller vad det nu var... Rumpan?) upp ovanför naveln. Härligt och skumt ❤


- Posted using BlogPress from my iPhone

Barnmorskebesök, vattenballonger och 70årskris

I torsdags var det dags för barnmorskan. Alla värden var bra. Vilket var skönt. Järnet på väg ner så ska börja tänka på det så jag kanske slipper järntabletter.

Verkar som att jag är som en vattenballong. Mina i vanliga fall lätthittade ådror var totalt försvunna. Så de fick sticka mig på ovansidan av handen istället. Förklarar ju helt klart varför stövlarna sitter som korvskinn runt vaderna. (Kanske borde ha räknat ut det själv ja...) Undrar hur länge man kan fylla ballongen innan den spricker...

Sen var det det där med ryggen. Den suger. Känner mig som en 70-årig tant. Har köpt ett stödbälte för magen. Hoppas det ska hjälpa. Det förra bältet hjälpte inte. Men hoppet är det sista som överger människan säger man ju...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Att vakna av kramp

Gillar att sträcka på mig när jag vaknar. Och gör väl detta i sömnen nu förtiden. (Antar att jag alltid gjort det).

Bara ett problem. Sträcker jag på mig nu så krampar vaden. Så det vaknade jag av imorse. Efter att ha legat vaken 2-3 timmar i natt.

Jaja. Dagen kan bara bli bättre...?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Första besöket på förlossningen

Fy bubblan för bebisar som skrämmer sina mammor.

Igår natt och under dagen igår kände jag inte alls av Skorpan som vanligt. Trots kallvatten, yoghurt och andra toksäkra knep (förlåt lille älskling).

Försökte resonera med mig själv och tänka att det inte är ovanligt etc. Men till slut på kvällen när Johne kom hem och jag började slappna av så gick det helt enkelt inte längre.

Blev övertalad att ringa förlossningen för att bli lugnad av dem och vi fick komma ner direkt. Hjärtat galopperade på fint på lillbebisern och efter att ha fått lyssna på navelsträngen är vi rätt säkra på att det är en ailien.

Skorpan mådde alltså hur bra som helst. Och när vi kom hem snurrades det runt som vanligt.

Just nu ligger mamman dock hungrig och vaken. Har fått i mig en macka. Men det verkar behövas mer.

Godnatt...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Here we go again

Gör ett försök med att dra igång projekt virkad babyfilt igen. Ikväll orkade jag en ruta. Kör jag två rutor per kväll är jag klar om 2,5 vecka. Sen ska bara härligheten virkas ihop också. Det känns ju överkomligt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hicka?

Misstänker första hickan. Lätta rytmiska rörelser. Antingen hicka eller en blivande dirigent.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdagslyx/smöreri

För att den där sambon jag har ska stå ut, så kände jag att det var dags att smöra lite.

Och hur gör man det bättre än med prins Bertil? För de som inte ingår i Hälllströmska släkten är prins Bertil färsbiffar med kantarellsås och någon slags potatis. Ikväll blev det klyft. Tror jag köpt mig någon vecka iaf.




Pratade med mamma när jag var och handlade. Hon var noga med att påpeka att jag skulle köpa ättiksgurka. Klart jag gör sa jag.




Nu blev det väldigt gott ändå. Men är så förbannat trött på mig själv och min förvirring. En guldfisk har långt minne i jämförelse med mig.

Klantig är jag också. Skulle ta upp något ur väskan idag och lyfter upp den uppochner. Ett halvt tuggummipaket spreds över golvet. Tillsammans med en frisk mintdoft och en massa andra saker.

Tröstar mig med några after eight.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Omfamna graviditeten

Tror att jag bestämt mig för att den här lilla platsen på interwebb ska bli mer jag. Dvs lite rakare, brutalt ärlig och lite mindre pluttenuttig.

Vi börjar med en redogörelse för hur jag faktiskt tycker att det är att vara gravid.

Illamåendet

Ärligt, illamåendet höll på att knäcka mig totalt. Det är utan tvekan den största psykiska påfrestning  som jag gått igenom. Antar att hormonerna inte direkt hjälpte till heller.

Men, nu på andra sidan så är det skönt att veta att jag klarade ju faktiskt av det. Och på nåt mirakulöst sätt så orkade Johne hänga sig kvar han också.

Vikten

Sen har vi ju det där med att gå upp i vikt. Hate it. Men, jag gör vad jag kan. Kroppen säger ifrån när jag rör på mig, och jag tänker inte direkt köra igång någon bantningskur just nu. Så det får helt enkelt bli ett problem för våren. Men, att se hur siffrorna på vågen ökar varje vecka, är inte roligt. Tror inte det är det för nån.

Foglossningen

Foglossningen suger. Att få lida i flera dagar (nåja... iaf dagen efter) för att man tagit en 45 minuters shoppingrunda på stan, där man medvetet undvikit de branta backarna etc. Det gör att iaf jag blir sjukt besviken på att min kropp inte riktigt pallar.

Men, jag får helt enkelt acceptera att det är så det är. Och skicka Johne på ärenden istället ;)

Sömnen

Sover skitdåligt. Ont gör det om jag sovit för länge på en och samma sida. Drömmer mardrömmar gör jag. Och kissa måste jag göra stup i kvarten. Dessutom vaknar jag ibland och kan ligga vaken två timmar innan jag fattar att jag ju är vrålhungrig.

Hormonmonstret

Jag erkänner. Jag är ett hormonmonster. Blir nog inte sådär jättearg och får några direkta utbrott. Nej, jag gråter istället. För allt. Jag grät när jag började läsa min amningsbok. Dvs efter ca två rader av förordet. Det var ju så synd om henne.

Jag gråter för att någon är snäll. För att någon är dum. För att någon blivit illa behandlad. För att Johne kallar sig själv för pappa. För att jag kommer på nåt som hänt för LÄNGE sen. Ja, det mesta helt enkelt.

Men gör det så mycket då? Nja, kan säkert vara jobbigt för den blivande pappan. De gångar han inte bara kan skratta åt mig. Oron som hormonerna för med sig är också skitjobbiga. De kan verkligen få mig att må piss. Men annars så kan jag oftast själv skratta åt mina små episoder.

Road-ragen har fått sig en rejäl skjuts. Alla (nästan) andra kör verkligen som idioter!

Slutsats

Jag älskar att vara gravid. Ja, det är skitjobbigt. Men, en liten spark som påminner om vad som väntar. Stunderna av insikt då jag förstår lite mer av vad som är på väg att hända. Magen som växer, jag speglar mig så fort det kommer en spegel i min väg och fokuserar enbart på magen. Inhandlandet av bebiskläder. Ja, allt! Just LOVE it!

Så länge som jag längtat efter detta, och nej... jag trodde/hoppades att jag inte skulle må SÅ dåligt. Vilket ju inte heller är det normala. Men resten var jag ganska förberedd på att det kunde/skulle vara så. Trodde nog att jag skulle vara mer arg :) Så det är väl positivt.

Men den längtan jag haft tidigare har varit mer diffus. Ju längre in i graviditeten jag går, desto mer förstår jag vad det är jag längtat efter. Och det är något som är så fantastiskt underbart att jag inte kan föreställa mig det.

Jag längtar så otroligt tills vår nya lilla människa kommer. Och jag tänker fortsätta att njuta av tiden fram tills dess.

Saknad

Vet inte om det är hormonerna som gör det eller vad det är. Men saknaden efter min fina Issi är ofantlig.

Funderar mycket på hur han hade reagerat på att jag är gravid. Min fina luffs.

Saknar tyngden av hans huvud och framtassar mot mina ben. Och hans djupa suckar precis innan han somnade.

Min fina fina lilla valp. Vad jag önskar att du fortfarande fanns hos mig.


- Posted using BlogPress from my iPhone