Nu är det igång...

Sådär ja, då var kroppen igen efter dieten. Mensen kom i lördags. Lägligt nog hemma och Jens och Jossa där det var 2årskalas för Jack J

Får lite olika bud på när jag kommer ha ÄL, appen (som kollar snittlängd på menscykeln och där jag har statistik sen ett tag tillbaka) säger 18 november och FL (som går på vad normalsnittet har) säger 12 november. För att vara på den säkra sidan anser jag att vi bör köra på under hela månaden. Tror det får bli vår plan J

2årskalas för Jack var det ja. Soligt och underbart var det ute i Barlingbo och för att vara sådär lagom jämnställda så höll jag, Jossa, Anna och Maria oss i köket medans killarna kollade på nåt datorspel eller nåt.

Det var supermysigt. Massa (3) söta barn och glada föräldrar. Vi (jag och Johne) åkte tillbaka igen senare på kvällen och åt pizza tillsammans med Jens och Jossa. Mumsigt värre och mys i soffan framför ”Så mycket bättre”. Sämre kan man ha det!

Söndagen spenderades av mig mestadels liggandes i fosterställning. Mensvärk är verkligen inte roligt. Blev dock otroligt glad när Johne kom hem med en bukett röda rosor <3

Finaste blommorna från finaste killen

Första steget avklarat

Mitt första mål mot att vi ska skaffa familj var att komma i bättre form och gå ner i vikt. Nu har jag äntligen nått dit. Ska fortsätta träna och komma i ännu bättre form, men etapp 1 är avklarad! Så här kommer lite före- och efterbilder :)

Före                                                                               Efter

Före                                                                              Efter

Före                                                                              Efter

Jag är iaf nöjd! Ikväll börjar jag äta riktig mat igen... tjohoooooo!

Att fokusera positivt

Sprang på en tråd på Familjeliv.se i morse. Den fokuserade på allt det positiva med att vara gravid. På Fl är det så otroligt många negativa trådar. Vilket jag absolut förstår, det är väl främst då man behöver stöd och råd. Så denna tråd var så otroligt skön och upplyftande att läsa.

Funderar på att starta en ny tråd som fokuserar på det positiva med att äntligen börja försöka. Varför bara fokusera på "ÄL", "när liggandet blir ett jobb" eller "vad är det för fel på mig?", när det borde gå att fokusera på det roliga i det hela. Alla förväntningar. Den spända väntan etc.

Ska försöka ha den grundinställningen iaf och gå in i det här äventyret med insikten att det är just det. Ett helt underbart äventyr och inget annat!

Vitaminer

Ska snart ner på stan för att inhandla vitaminer till Johne, jag måste fylla på förrådet av folsyra också. Johne dock lyckligt ovetande än så länge. Han tror att vi bara ska kolla på jeans åt honom. Hehe...

Inte många dagar kvar nu... WEEEEEEEEE!

pirrigt

Bara en vecka kvar nu. Och det börjar minst sagt kännas liiiiite pirrigt. Eller galet pirrigt rättare sagt. Är övertygad om att vi kommer klara detta äventyr bra, vi är ju iaf relativt normalbegåvade.

Men ändå... Går som på äggskal och oroar mig för saker som ligger låååångt fram i tiden. Som vad ska barnet ha för efternamn? Hur ska det gå ekonomiskt? Kommer vi får svårare att köpa hus?

Har surfat runt lite för att försöka bilda mig en uppfattning om hur det kommer bli ekonomiskt etc. Men blir inte klok på någonting. Och frågan är väl kanske om jag verkligen behöver ha full koll på det?

Det viktigaste är kanske att faktiskt inse att, nej, livet kommer inte vara som förut, vi kan inte ha koll på allt utan bara förbereda oss på att en stor, underbar, förändring kommer att ske.

Väntan

Idag är det den 20 oktober. Den 1 november har vi bestämt att vi ska börja köra. Bebisverkstad that is :) Det känns helt overkligt, läskigt, spännande, roligt, mysigt, skrämmande, fantastiskt, underbart... ja, allt på en gång helt enkelt!

Nu sitter jag vid datorn på jobbet. Har lunch och för mig innebär det just nu en chokladshake. Har lovat mig själv att när det väl är dags ska jag vara i bästa möjliga form, och har kommit en bra bit på vägen.

Det är så otroligt många tankar som snurrar nu. Jag är ju som jag är och kan inte låta bli att oroa mig för ALLT. och då menar jag verkligen ALLT. Ett litet axplock:

1) Borde jag inte skaffa mig ett nytt spännande jobb med hög lön innan, så jag har något bra att komma tillbaka till (och lönen känns ju som att den behövs när vi blir fler...)

2) Kan jag få barn?

3) Ungen ska ut också....

4) Hur ska jag lära mig att förstå allt som alla pratar om i alla forum. Känns som att jag har noll koll på BF, BIM, ÄL etc. Ok, nu råkar jag ju förstå just de förkortningarna. Men önskar ändå att jag var utbildad barnmorska. Är ju van att ha koll på allt och nu har jag ingen koll alls känns det som!

5) Hur ska pengarna räcka till allt?

6) Det där med att bo här, och hela familjen är hemma. Vem ska hjälpa mig då?!

7) Antar att jag gör en massa fel, helt utan att veta om det. Men vad ska jag göra då? Och hur kommer det påverka?

8) Det är så mycket som kan gå fel. Vad kan jag göra för att kontrollera att det inte gör det?

9) Sa jag att ungen ska UT också....?!?!?!?!?