Min pappa är världens bästa pappa. Han har alltid ställt upp. Alltid funnits där. Alltid varit en trygghet. Skjutsat överallt och varit oräkneliga timmar i stallet. Vi lärde oss tom att åka slalom samtidigt.
Pappa och jag var en hel del i skogen när jag var liten. Han har lärt mig göra upp eld. Vi har plockat svamp. Fiskat. Tältat. Och huggit gran.
När jag var liten och vi var iväg hela familjen på saker så åkte jag och pappa och kollade på slott och båtar när mamma och Anna shoppade.
Jag kommer ihåg en gång i Stockholm. Vi var och tittade på båtar till salu i marinan vid djurgårdsbron. Jag kommer ihåg att där fanns en liten segelbåt för 4000 kronor. Och jag tänkte att när jag blir stor, då ska jag köpa den där båten till pappa.
Vi hade nämligen ingen egen båt när jag var liten. Vi hade däremot en liten motor på 4 hk. Sen hyrde vi båt av kommunen och åkte ut med. I början hade vi inget ankare heller utan använde en gatsten.
Pappa lärde mig om Gröneborg och Joar Blå. Vi tittade på Vetenskapens värld och Bilmagasinet. Och filmer som Ivanhoe.
Pappa är otroligt musikalisk. Han kan spela både piano och dragspel. Och vi behöver inte vara i samma rum speciellt länge innan vi börjar vissla i stämmor.
När jag var liten lagade pappa inte mat speciellt ofta. Det var mammas sak (mamma är grym i köket). Men det finns ingen som gör en lika god makaronipudding som honom. Eller som är lika bra på att steka blodpudding eller pytt i panna (egengjord). Och bäst av allt är hans grillade kött. Där finns det ingen som slår min pappa på fingrarna.
Baka däremot var pappas uppdrag. Hans bullar är de bästa. Och hans pepparkakshus är det finaste. Ingen färdigdeg där inte.
Det finns så mycket mer att berätta. Som att han tvättar min bil när jag är hemma. Eller skällde ut en fransman som var elak mot en av mina närmaste vänner. Men detta får räcka för den här gången.
Min pappa är verkligen världens bästa pappa. Och jag är så glad att han är min.
- Posted using BlogPress from my iPhone
