I onsdags började jag blöda. Det lugnade ner sig men kom igång igen i fredags. Jag mailade min bm som såg till att vi fick komma in direkt för ett VUL.
Det visade sig att fostret inte längre levde utan dött någonstans mellan 7+5 - 8+5. Jag bröt ihop totalt.
Eftersom kroppen ute riktigt tog hand om det som den skulle så bestämdes det att vi skulle göra en medicinsk abort.
I lördags fick vi komma in för att få tablett som stannade av alla gravidhormoner. Jag började blöda lite mer under helgen. Mest blev helgen ett väntande och vi pratade mycket om nuläge och framtid.
Igår åkte vi in till sjukhuset för att få själva utstötningspillrena. Fick dessutom en härlig blandning smärtstillande. De var verkligen supergulliga och vi var där mellan ca 9-13.
Hade riktigt ont, men det fick ändå mycket bättre än jag trott att det skulle göra.
Har varit hemma idag också för att hinna landa lite. Men imorgon planerar jag att vara tillbaka på jobbet.
Vi ser det här som en omväg, "a bump in the road". Det är självklart skittråkigt. Men vi ska fortfarande få vår bebis. Det blir bara inte när vi trodde utan vi får vänta lite till.
Är otroligt glad och tacksam för de fina vänner jag har och framförallt för att jag har en så underbar sambo och pojkvän.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ni är bäst! (ingen protest) :) jag hejar som faasen på er :)
SvaraRadera