Perfect match

Kommer ihåg dagen efter min och Johnes första dejt. Vi gick runt på skyltsöndagen. Det var snö och galet idylliskt, något som eventuellt kan ha påverkats av det rosafluffiga tillstånd jag befann mig i.

Eftersom vi var hemliga så kunde vi ju inte hålla handen bland folk. Men promenaden tog oss upp på klinten och där vågade vi. Och som alltid när man är sådär galet förälskad så kändes det som att våra händer var gjorda för varandra.

Så känns det fortfarande. Och dessutom är en ny hand som gjord för min.




Nu är det dock min tumme som passar perfekt i gropen i Antons lilla handflata.

- Posted using BlogPress from my iPhone