Jag känner mig totalt knäckt. Illamåendet och kräkandet känns som att det bryter ner mig. Önskar så att jag kunde få ett andningshål. Får se hur det går i veckan. I värsta fall får jag sjukskriva mig.
Jag vet att det kommer vara värt det i slutändan. Men just nu känns det mesta svart.
Antar att det till stor del har med min ambitionsnivå att göra också. Är så rädd att hamna i "mammafällan". Att bli åsidosatt i flera år på jobbet. Vill bevisa att jag fortfarande är duktig. Gör ett grymt jobb och presterar på topp. Antar att jag måste släppa på det och det gör mig förtvivlad.
Tur att jag har Johne. Jag fattar verkligen inte hur han står ut. Han är fin han.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar