Igår tänkte jag dra åtminstone ett litet står till stacken och dammsuga. Hur jobbigt kan det vara? Så dags och gjort. Dammsugaren åkte fram och nog kändes det allt lite i ryggen, men envis (korkad?) som jag är så skulle det minsann vara fint tills Johne kom hem från jobbet. Och det var det. Problemet var bara att jag låg kvidandes på soffan. Så vi bestämde helt enkelt att min tid kommer den också. Får görs sånt jag klarar av så länge.
Sen har jag sovit skitdåligt i natt och knappt kunnat röra mig idag. Så kul var det. Blä. Blir så besviken på kroppen när den inte pallar. Har sjukt svårt att acceptera att det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar