Anton tyckte att de andra barnen var väldigt spännande och gav prov på några glädjetjut. Roligast var dock en hopphäst. Så en sån, eller nåt annat djur, ska vi köpa hem. Han är ju alldeles för liten än så länge egentligen. Men då kan han ju ha den längre.
Hemma tränade vi krypning. Ja. Jag vet att han inte kryper på riktigt. Är man snäll så kan man väl kalla det åla. I slow motion. Men han tar sig framåt. Och till saker som undersöks.
Vi provade lite gröt också. Tänkte att han skulle få hålla skeden själv eftersom han tycker att det är så roligt. Vad säger man? Skitiga ungar är glada ungar?
Har verkar fortfarande inte riktigt fatta att han ska svälja. Men vi jobbar på det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar