Skratt och frustration om vartannat

Anton har med största sannolikhet ärvt mitt humör och dess svängningar. Det är skrikande skratt och frustration över att saker inte går som han vill om vartannat.

Johne har jobbat sent i två dagar. Vilket gett oss tid att mysa på förmiddagarna.




När han sen åkt till jobbet har Elmo tagit hans plats.




Anton har också lärt sig att rulla. Något han gör ibland. Men jag misstänker att det snabbt kommer att öka. När han förstått vad han ska ha det till. Det går iaf inte längre att lita på att han ligger kvar där man lägger honom. Opraktiskt.





- Posted using BlogPress from my iPhone