Så avis som jag är på Johne då som sover som en stock. Och dessutom kan sova på mage och slipper sova i uppförsbacke. Så avis och missunnsam som jag kan känna mig då. Det bör man nog inte tala högt om.
Det är då jag funderar på vad jag kan göra för att väcka honom på något otrevligt sätt utan att han fattar att det var jag. Sen brukar han snarka lite förnöjt. Och då är han så söt så han får fortsätta sova.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar