torsdag 10 januari 2013

Så här har vi det

Hmmmm. Det där med direktrapportering från förlossningen gick väl sådär ;)

Kommer en mer detaljerad förlossningsberättelse senare men kortfattat kan man säga att allt startade i lördags på morgonen. På lördag kväll åkte vi in. Fick då en sovdos. (Alvedon och morfin)

Låg med värkar hela söndagen. Fick ny sovdos på kvällen. Kunde slumra mellan värkarna.

På måndagen fick vi ett förlossningsrum och arbetet satte igång ännu mer på riktigt.

Tillslut blev det akutsnitt eftersom Skorpan inte kom ner ordentligt. Han ville inte riktigt ut då heller så de fick vara ganska hårdhänta. Klockan 22.23 den 7 januari 2013 kom han tillslut ut.

Jag mådde jättedåligt direkt efter. Mådde illa samt fick massa slem i hals och näsa vilket gjorde att jag kände det som att jag skulle kvävas. Skakade helt okontrollerat i över en timme. Skorpan hade det dock gott hos pappa.




När det lugnat ner sig lite fick jag tillslut hålla i min lilla kärlek. Som direkt tog bröstet.

Väl nere på rummet så fick vi såklart den berömda brickan.




På tisdagen upptäcktes det tidigt att Skorpan var gul. Dessutom hade han lite dåliga värden på infektionsprov och kräktes en himla massa. Så Johne fick ta ner honom till barnavdelningen. Jag kunde fortfarande inte ta mig ur sängen.

Där ligger han ännu och solar, får dropp och sondmatas. Han är mycket bättre, men inte tillräckligt för att vi ska få ha honom hos oss. Något som är jobbigt.




Jag blir också piggare och piggare. Men det märks helt klart att någon grävt i magen på mig, rejäl sömnbrist efter helgen och blodbrist efter operationen.

Längtar så otroligt mycket efter att vi ska få komma hem härifrån. Jag blir utskriven tidigast imorgon. Och Skorpan får vi inte riktigt några svar om. Idag tänker jag dock vara en tigermamma när vi träffar doktorn och kräva att få veta exakt vad som krävs för att han ska få komma till oss. Det har visat sig att det bor en liten fighter i mig som är tuffare än somliga tror.

Stort tack för alla hälsningar i alla dess former. Försöker låta bli att gråta när jag blir rörd, det gör så förbannat ont i magen även om skratta är värre, men det är svårt med så många fina runt omkring.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar