Åter på ön

Då var vi hemma igen. Skönt och ledsamt på samma gång. Varje gång vi är iväg blir jag påmind om att det är en bra bit ändå. Inte bara att hoppa på cykeln direkt.




Vi har haft en mysig helg. Men det ska erkännas att det är bra mycket jobbigare att hålla sorken nöjd på bortaplan.




Att han är mitt uppe i andra utvecklingssprånget går ingen i det här hemmet förbi. Sen vi kom hem har det ammats praktiskt taget konstant. (Några pauser tvingade vi till oss.) Jag är helt slut.




Är så glad att jag fick bäbisbibeln av Cicci så jag är med på vad som händer. Annars skulle jag brutit ihop för länge sen. Men måste ändå läsa om vissa stycken ibland för att övertyga mig själv om att detta är helt normalt och precis som det ska vara.

Sorken somnade för en halvtimme sen och nu är det min tur. Hann med ett magpass också. Känns så fruktansvärt löjligt att köra. Det är inte direkt några mördarpass, men nog så viktigt och jag tror på konceptet.

Nä, sova var det. Imorgon vardag igen. Hoppas på sol så vi kan få ta en långpromenad.




- Posted using BlogPress from my iPhone