Nära galenskapen

Enligt både bok och app ("wonder weaks"), som beskriver de olika utvecklingssprången alla barn går igenom, så vill bebisen äta konstant just nu och kräver mycket mer närhet. Mamman kan känna sig otillräcklig och som om något är fel (tex att mjölken inte räcker till).

NO SHIT?! Anton äter, äter, äter, somnar när han äter, är omöjlig att flytta på, vaknar och är otröstlig, äter igen. Jag håller på att bli tokig. Någon mysstund kan vi få in. Men inte är det mycket.

Nätterna har ju varit ok, men inatt vaknade han dessutom varannan timma.

Känner mig otillräcklig och som om detta kommer fortsätta i en evighet, även om jag på ett intellektuellt plan förstår att detta är normalt och bara en fas. Det är ändå högst otroligt att han fortfarande kommer vara såhär när han är 18.

Har idag dessutom ont i fogarna efter en lite för lång promenad igår och kan därför inte ta någon promenad idag. Det är annars enda tiden jag får under dagen, när Johne inte är hemma, då jag inte har en bebis på mig.

Och ändå. Varje morgon så längtar jag efter honom :)





- Posted using BlogPress from my iPhone